Casa nostra

Benvenuti a Via dei Macci 70! Bjuder på en liten, liten rundtur.

La nostra cucina. Ett helvete att laga mat här. Katastrofala köksredskap bl a. Men men.

La mia stanza. Mitt rum alltså. Har en säng längst till höger men den är gömd bakom skjortan.

Il nostro salotto. Vårt vardagsrum. Eller något sådant. Här äter vi i alla fall. Och chillar.

En Juventuströja i Juventushatets huvudstad

Dagarna passerar fort och jag känner att jag har observerat och reagerat över en massa här! Bland annat synen på fotboll här i staden. För närvarande är jag en av två redaktörer på Juventussektionen på SvenskaFans.com, och bestämde mig för att skriva en krönika om ämnet. Publicerade den på - denna länk - men klistrar även in den här nedan:

Riassunto della settimana

En vecka har snart passerat! Vid den här tiden för en vecka sedan satt jag hemma hos min bror och hans fru, tuggade på en god bruschetta och var ängslig och nervös inför morgondagen. Nu, sju dagar senare, har nervositeten lyckligtvis släppt, och jag börjar verkligen komma in i livet här. Visst, jag har inte tvättat kläder och knappt lagat mat än, och okej, jag har inte heller hunnit packa upp helt, men fan, visst har jag kommit in i livet ändå! Typ.

Livet knallar på, och jag, Jakob, "Tom" och "Ryu/You" har börjat äga hela Florens. Folk tillber oss, välkomnar oss var vi än går, och det säljs redan souvenirer och posters över hela stan med bilder på oss. Typ. Öh. Ignorera detta stycke bara, låtsas som att du inte läste det. Så, kryssade över det nu.

Hur som helst. Under dagarna har vi gått i skolan och på kvällarna har vi hängt på olika piazze (torg) och i en del barer. Finns rätt mycket att välja bland, men jag gillar framför allt torgen eftersom det jämt är massa folk där och de är dessutom kantade med olika, mindre barer. Mitt lokalsinne har kommit igång på allvar, och det mesta känns rätt hemma nu. Känner redan att flytet i språket har förbättrats, och förhoppningsvis fortsätter det på samma vis.

Imorgon bär det av till Cinque Terre, fem små byar som är kända för sina vackra vyer och fina arkitektur, med mera. Minns hur jag ofta brukade googla dem för 1-2 månader sen, och det ska bli riktigt häftigt att få se byarna på riktigt nu. Så, 7.15 framför la stazione centrale, sen hoppar vi på en buss med en grupp andra studenter och turister.

Till sist: Jag nämnde att jag börjar komma in i livet här. Det här, på min vägg, är det största tecknet på det, om jag får säga det själv.

Jag tror att jag ska rubricera varje inlägg på italienska. Då kanske ni också lär er lite. Rubriken här ovan betyder t ex "sammanfattning av veckan."

Ci sentiamo!

Firenze, ti amo!

Tre dagar har passerat. Flugit förbi. Och jag börjar komma in i livet här nu.

Nervös och ängslig gick jag av planet på flygplatsen Peretola i Florens den 1 september, efter att ha flugit från München. Ställde mig i en buss, kollade omkring mig, och såg en SAS-etikett på en tjejs ryggsäck.

Där och då släppte nervositeten. Jag gick fram, frågade om hon var svensk, och absolut - det var hon. Stephanie var hennes namn, och plötsligt hade jag lyckats få min första florentinska vän.

Det dröjde inte länge innan jag insåg att det engelska språket inte skulle räcka särskilt långt här. Hyresvärden höll snabba monologer på italienska, och jag var tvungen att göra mitt bästa för att hänga med i konversationen. Detsamma gällde lärarna i skolan; lite basic engelska, men inte mycket mer än så.

Nåväl. Nu har tre dagar gått och det börjar kännas riktigt bra nu. Jag bor i en slags korridor/lägenhet med japanerna Takumi och Ryunosuke (stavning?!?), och så en härlig österrikare som heter Jakob. Riktigt skönt gäng faktiskt.

Svenskar finns det gott om. Flera i skolan, och ett flertal andra som vi stött på här och där. Turister förresten, det kryllar av dem. Man måste leta noggrant för att urskilja några få italienare bland alla britter, amerikaner, tyskar, brasilianare, och så vidare. Ja, nästan i alla fall.

De två första kvällarna gick vi till olika barer och drack lite öl, faktiskt inte så billigt som jag hoppats på, men fortfarande billigare än Sverige. Ikväll satte vi oss vid underbara floden Arno med en gitarr och spelade typ allt och lite till. Sociala människor stannade, sjöng med en stund, snackade lite. Riktigt skönt faktiskt. Nackdelen är att jag har fått alltför lite sömn de här dagarna, och får kämpa för att hålla ögonen öppna i skolan. Men men, kaffet räddar mig. Kaffet förresten, I love it!

Slutligen, för att punkta upp några viktiga fakta:

• Var inte Juventus-supporter i Florens. Det funkar inte, det håller inte, du överlever inte. Jag måste se mig över axeln var jag än går. Det här kan sluta illa. Riktigt illa.
• Mitt rum är enormt. Typ större än mitt rum i Sverige. Trodde på typ 4 kvadratmeter på förhand, men det är mycket större än så. Stor soffa, skrivbord, stort fönster, allt!
• Florens är en oerhört vacker stad. Jag är vanligtvis inte särskilt intresserad av arkitektur och sådant, men det här är riktigt ballt. Mi piace moltissimo!
• Vi håller på att skriva en låt, jag och österrikaren och ena japanen. Vi kallar den Sausage. Ja, du läste rätt. Sausage.

Nu måste jag verkligen sova. Buona notte!

Första september är här

Klockan har passerat tre och jag har förbannat svårt att sova. Om drygt fem timmar ska jag upp och ytterligare ett par timmar senare så går flyget från Arlanda.

Det är på riktigt alltså. Och det är dags. Jag är nervös, lite skraj, men samtidigt hur taggad som helst. Hundra känslor och tusen tankar i huvudet just nu, men det blir säkert bra. Det brukar det bli till slut.

Nu ska jag lägga mig för sista gången i Sverige på ett par månader. Nästa gång jag uppdaterar bloggen är det förhoppningsvis från ett trevligt café i hjärtat av Florens. Eller från ett litet rum i en skön studentlägenhet.

12:00 lyfter planet som tar mig till mitt la vita fiorentina. 10 dagar har passerat. Första september är här.