1 september. Tio dagar. Sedan är det adjö Stockholm och ciao Firenze. Tidigare har det känts rätt avlägset, men nu närmar det sig rejält, och det känns så sjukt. Så overkligt.
Under hela mitt liv har jag, främst genom fotbollen och kärleken till Juventus, längtat efter Italien. Jag har tittat storögt på matcher, arenor, byggnader, städer, torg. Jag har avundats kulturen, drömt om språket, och jag har lett för mig själv varje gång jag sett den italienska flaggan vaja. Visst har jag varit där, många gånger dessutom, men aldrig så här. Aldrig så länge. Aldrig som invånare, utan alltid som turist. Men den här gången är det 14 veckor som gäller, mer än tre månader, och äntligen får jag chansen att leva det där la vita italiana som jag har drömt om sedan jag var liten.
Från och med den 1 september blir jag alltså Florensbo, en så kallad fiorentino. Genom STS Språkresor åker jag ner, och pluggar 14 veckor på Scuola Leonardo da Vinci, i stadens centrum. Jag kommer att bo tillsammans med några andra studenter i en delad lägenhet, och förhoppningsvis blir det hur jävla bra som helst. The time of my life, som man säger. Jag hoppas det i alla fall!
Och det här? Det är min lilla portal; förbindelsen mellan det kommande livet i Florens och mitt liv i Stockholm. Här kommer jag att berätta om vad som händer där nere, men antagligen skriver jag om en del annat också. Jag gillar ju att skriva. Läs gärna, och följ min resa om du har lust! Droppa i sådana fall gärna en kommentar också, så jag inte känner mig alltför ensam här på bloggen. ;)
Nu har jag tio hektiska dagar framför mig innan jag sticker iväg. Det börjar bli nervöst nu.
